Ansvar vid översvämningsskador

Vi närmar oss jul och det är nu snö och kallt i nästan hela landet. För den som inte drabbades av förödelsen som stormen Hans förde med sig kan det säkert redan ligga i glömska att den senare delen av sommaren 2023 gick till historien som rekordregnig på många håll i landet, med extremt höga flöden och översvämningar. Även under hösten var det rejält blött på sina ställen. Bilden nedan är från november i år och visar en kraftigt översvämmad gångtunnel i Svedala.

Vid en översvämning är – vid sidan av de akuta räddningsinsatserna – en av den skadelidandes första åtgärder vanligen att kontakta sitt försäkringsbolag. I anslutning till försäkringsärendet väcks ofta frågan om någon kan anses vara ansvarig för den uppkomna skadan. Så är det sällan i rena naturkatastroffall eller vid översvämning orsakad av höga flöden eller hög vattennivå i till exempel åar, älvar och sjöar. I dessa fall får frågan om skadeersättning primärt lösas i dialog med försäkringsbolag. I andra fall kan det däremot finnas anledning att utreda ansvarsfrågan.

Inom skadeståndsrätten är huvudregeln att det krävs vårdslöshet för att skadeståndsansvar ska kunna utkrävas. Det innebär att den skadelidande måste visa att någon, genom sitt handlande eller underlåtenhet att handla, har orsakat skadan. Det är också så ansvaret för skador är reglerat i skadeståndslagen. Ansvar för skador på egendom enligt skadeståndslagen, t.ex. skador på en byggnad, förutsätter således att skadan orsakat genom vårdslöshet. Skadeståndslagen är dock inte tvingande utan ansvaret för skador kan vara reglerat på annat sätt i speciallagstiftning eller genom avtal. Eventuella avtalsregleringar är dock inget vi tänkt beröra i det följande.

För vissa typer av skador kan miljöbalken vara tillämplig. Enligt miljöbalken gäller i vissa fall ett s.k. strikt ansvar vilket innebär att det inte krävs något vållande för att bli ansvarig för skadan. Som exempel kan nämnas skador orsakade av dammar och slussar där anläggningsinnehavaren, om skadan orsakats av att anläggningen inte haft avsett skydd mot haveri, är ansvarig oberoende av om innehavaren agerat vårdslöst eller inte.

När översvämning orsakats på en fastighet av vatten från den allmänna va-anläggningen (överbelastning i det allmänna avloppsledningsnätet) kan i stället lagen om allmänna vattentjänster vara tillämplig. Enligt den lagen, som gäller översvämningsskada på en fastighet belägen inom den allmänna va-anläggningens verksamhetsområde, är huvudmannen ansvarig om va-anläggningen inte uppfyller skäliga anspråk på säkerhet och detta har inneburit att vatten ytledes eller på annat sätt trängt in på fastigheten. Ansvaret är strikt i den bemärkelsen att det inte krävs något vållande i det specifika fallet. I stället sker en bedömning av anläggningens säkerhetsnivå eller om det skett någon avvikelse från vad som objektivt sett kan krävas av huvudmannen. Enligt den praxis som utvecklats handlar det typiskt sett om att huvudmannen måste kunna visa att ledningsnätet är dimensionerat för att med marginal kunna avbörda ett regn med viss intensitet. Bedömningen ska enligt praxis göras utifrån Svenskt Vattens anvisningar som gällde vid skadetillfället med beaktande av den totala översvämningsrisken i det aktuella området (jfr t.ex. NJA 1984 s 721, NJA 1991 s 580, Mark- och miljööverdomstolens dom den 7 oktober 2009, mål nr M 595-08, Mark- och miljööverdomstolens dom, MÖD 333/09). Det räcker här inte att huvudmannen påstår att ledningsnätet är tillräckligt dimensionerat. Normalt sett krävs att det finns en utredning avseende de relevanta delarna av anläggningen som visar att den med god marginal uppfyller dimensioneringskraven. Huvudmannen kan också behöva visa att anläggningens skick och funktion regelbundet kontrollerats och underhållits.

Lagen om allmänna vattentjänster gäller endast skador orsakade inom ett va-förhållande. Vid skador som t.ex. drabbar hyresgäster eller bostadsrättshavare som inte har avtal med va-huvudmannen eller som beror på att vatten vid kraftig nederbörd ytledes strömmar in i källare, garage m.m. är inte lagen tillämplig. Inte heller omfattas skador orsakade av ledningsnät som ägs av andra parter. I dessa fall var man förr som utgångspunkt hänvisad till skadeståndslagen och den allmänna skadeståndsrätten med krav på att kunna visa vårdslöshet. Idag finns härutöver en möjlighet att utkräva ansvar med stöd av den praxis som Högsta domstolen har utvecklat angående att innehavare av vattenledningar och liknande anordningar under vissa förutsättningar kan åläggas strikt ansvar, bland annat om verksamheten är förenad med risker för omgivningen. Så förhöll det sig bland annat för innehavaren av en fjärrvärmeanläggning där skador hade orsakats av vattenutsläpp från rörbrott i anläggningen samt för en bostadsrättsförening där vatten trängt in hos grannfastigheten och orsakat skada på grund av en trasig dagvattenanläggning (se NJA 1991 s. 720 och NJA 2021 s. 473). Beträffande bevisbördans placering uttalade Högst domstolen i det senare rättsfallet att det är den skadelidande som har bevisbördan för att skadorna beror på brister i anläggningen. Denne behöver dock inte bevisa att ett visst handlande från (i det aktuella fallet) fastighetsägarens sida skulle ha förhindrat skadan. För att bevisbördan ska falla över är det tillräckligt att den skadedrabbade visar att det funnits möjliga och lämpliga farereducerande åtgärder som hade kunnat vidtas. För att undgå ansvar måste innehavaren visa att de föreslagna åtgärderna inte skulle ha hjälpt.

Ansvars- och skadeståndsfrågor i anslutning till översvämningar kan, som antyds ovan, vara komplexa. Är det fråga om allvarliga skador bör man överväga att ta hjälp av en advokat med kunskap inom området. Vi är flera på Advokatbyrån Sigeman & Co som har stor erfarenhet av att arbeta med olika skadeståndsrättsliga frågor. Om du har frågor med anledning av översvämningsskador kontakta oss gärna!