Nya domar om interna elnät inom industrianläggningar

Frågan om undantag från koncessionsplikten för elledningar inom industriella verksamheter aktualiseras regelbundet och regelverket kan vara snårigt att förhålla sig till. I den så kallade IKN-förordningen listas en rad undantag från koncessionsplikten. Ett av de undantag som är av intresse för den som äger ett industriområde inom vilket ett eller flera olika företag bedriver verksamhet finns i 8 §. Bestämmelsen stadgar att ”ett internt nät inom området för en industrianläggning får byggas och användas utan nätkoncession. Detsamma gäller för delar av ett sådant område, vilka skiljs åt endast av en trafikled.”

Undantaget aktualiserar primärt två frågor: (1) vad är ett internt nät och (2) vad definierar en industrianläggning.

Under hösten 2025 har Mark-och miljööverdomstolen (MÖD) avgjort flera mål som berör undantaget från koncessionsplikten enligt IKN-förordningen. I två av målen har domstolen resonerat kring frågorna om vad som är ett internt nät och vad som faktiskt kan anses utgöra en sammanhängande industrianläggning.

MÖD mål nr. M 14848-24,
den 28 oktober 2025 – delanläggningar

Domstolens bedömning

Frågan domstolen hade att ta ställning till var om ledningsnät till två brunnsområden inom en vattentäkt skulle medges undantag från koncessionsplikten.

För att ett nät ska anses utgöra ett internt nät krävs, enligt motiven till IKN-förordningen, bland annat att det har en tydlig avgränsning och en inte alltför stor utbredning. Underrätten konstaterade att det i målet aktuella nätet hade en egen anslutning till ett koncessionerat nät och att nätet endast var till för att överföra el till den sökande. Därtill konstaterades att nätet var tydligt avgränsat och inte hade en alltför stor utbredning. Således uppfylldes kriterierna för att det skulle vara fråga om ett internt nät. MÖD delade underrättens bedömning dessa delar.

Den intressanta frågan i domen rör frågan om de två brunnsområdena var att anse som industrianläggningar. Omständigheterna i målet var att det fanns en vattentäkt vars brunnsområden var uppdelade på flera olika fastigheter. Brunnarna var sammankopplade med VA-verket genom vattenledningar. Energimarknadsinspektionen argumenterade att endast pumpa vatten inte är någon behandling eller förädling varför brunnarna inte var att anse som industrianläggningarna. MÖD bedömde däremot att brunnarna genom sin hopkoppling med VA-verket, där vattnet behandlas för att ledas vidare som dricksvatten, var att anse som en del av en industrianläggning för produktion av dricksvatten. Vidare konstaterade MÖD att det vore den mest ändamålsenliga tolkning av IKN-förordningen att även delanläggningar är att anse som en industrianläggning och fann slutligen att vart och ett av brunnsområdena utgör ett område för en industrianläggning.

Analys

Genom att domstolen betraktat även delanläggningar som är tekniskt och verksamhetsmässigt integrerade i en större industriell process och geografiskt frånskilda som industrianläggningar, utvidgas möjligheten för vad som kan bedömas som interna ledningsnät som är undantagna från koncessionsplikten.

Det är svårt att bedöma domens räckvidd även om den kan vara av visst intresse för verksamheter där produktionen är geografiskt uppdelad, till exempel inom vattensektorn och energiproduktion. Det var trots allt ganska speciella omständigheter och MÖD avgränsar inte i domen hur långt begreppet industrianläggning kan sträckas eller vilka krav som ska ställas på den geografiska och organisatoriska sammanhållningen. Utgången i målet kan möjligen också ha påverkats av att innehavaren av områdeskoncessionen inte hade några invändningar mot att undantag meddelades.

MÖD dom i mål nr. M 3008-25,
den 5 november 2025 – avstyckad fastighet

Domstolens bedömning

Frågan domstolen hade att ta ställning till var om en överlåtelse av verksamhet med tillhörande mark, dvs. en avstyckad fastighet, innebär att ett område fortfarande kan betecknas som ett område för en industrianläggning enligt 8 § IKN-förordningen.

Inledningsvis konstaterade domstolen att det i förarbetena till IKN-förordningen anges att överföring av el för annans räkning bör kunna vara tillåten på interna nät för industrianläggningar. Som exempel anges att det inom många industriområden, där det interna nätet ursprungligen har använts endast för överföring av el till de olika anläggningarna inom området, dvs. för nätinnehavarens egen räkning, har den industriella verksamheten inskränkts eller helt lagts ner. I många fall har byggnader och andra anläggningar inom området därefter upplåtits till andra företag. I sådana fall har undantaget från koncessionsplikten ansetts varit tillämpligt.

I det aktuella målet rörde det sig dock om två olika verksamheter som drevs av två olika verksamhetsutövare på två olika fastigheter. Domstolen ansåg att det därför rörde sig om två olika industrianläggningar. Undantaget i 8 § IKN-förordningen var därmed inte tillämpligt. Att verksamheterna bedrevs med stöd av samma miljötillstånd påverkade inte den bedömningen.

Analys

Avgörandet är av särskilt intresse för äldre industrier där man efterhand överlåtit verksamhetsdelar till nya verksamhetsutövare eller upplåtit lokaler inom industriområdet till nya verksamheter. En fråga som ofta aktualiseras är hur man ska se på att verksamhet på en avstyckad fastighet fortsätter att vara ansluten till ursprungsfastighetens industrinät och får sin elförsörjning via industrinätet. En vanlig uppfattning har varit att bestämmelsen ska tolkas som att överföring av el via industrinätet till en verksamhet som inte är nätägarens egen och som bedrivs på en intilliggande fastighet som ägs av annan, inte ryms inom förordningens undantag. Motiven till IKN-förordningen indikerar att det är så bestämmelsen ska förstås. MÖD:s avgörande kan således betraktas som ett klargörande eller bekräftelse av den uppfattningen.

Innebörden av MÖD:s dom är alltså att när en fastighet styckas av och byter ägare så anses verksamheten på den avstyckade fastigheten inte längre ha en sådan koppling till verksamheten på ursprungsfastigheten att de tillsammans kan anses utgöra en industrianläggning. Industrinätet som sträcker sig in på avstyckade fastigheten anses då betjäna två industrianläggningar. Därmed uppfyller det inte kriterierna för att vara ett internt nät som är undantaget från koncessionsplikten. Det är möjligt att det kan finnas omständigheter i ett specifikt fall som gör att man kan se på situationen på ett annat sätt. Med den här domen bör man nog ändå ta som en utgångspunkt att olika ägare av verksamhet och fastigheter inte är att betrakta som en och samma industrianläggning.

Den praktiska konsekvensen av detta torde vara att verksamheten på den avstyckade fastigheten får skaffa en egen anslutning mot överliggande nät.

Avslutande kommentar

MÖD:s avgöranden är viktiga klargöranden för tillämpningen av undantaget från koncessionsplikten inom industriområden.

I synnerhet avgörandet i mål M 3008-25 visar på vikten av att noggrant begrunda koncessionsfrågor vid förändringar i verksamhetens struktur, såsom avstyckningar, uppdelningar av anläggningar, överlåtelser eller upplåtelser till externa aktörer. Den som säljer eller förvärvar en verksamhet med tillhörande fastighet som alltjämt är ansluten till ett industrinät bör alltid beakta frågan om hur den fortsatta elförsörjningen ska ske. Det kan vara bra att kalkylera med en kostnad för att den avstyckade fastigheten får en ny egen anslutning till nätet.

Länkar till ovan refererade mål: MÖD Mål 14848-24, 2025-10-28 och MÖD Mål 3008-25, 2025-11-05. Se också MÖD Mål 5211-25, 2025-12-23 där domstolen bedömde att anslutningsledning från vattenkraftverk omfattades av undantaget från koncession. I mål MÖD 2025:36 och MÖD 2025:37 bedömde domstolen att anslutningsledning från solcellspark inte kunde undantas från kravet på nätkoncession.

Varmt välkommen att kontakta oss om du har frågor!

Toppbild skapad med hjälp av ChatGPT/AI.