Nyhetsbrev mars 2022: Stärkt skydd för visselblåsare

Stärkt skydd för visselblåsare

Den 17 december i fjol trädde den nya visselblåsarlagen i kraft. ”Visselblåsare” för oundvikligen tankarna till stora rubriker och grävande utredningsarbete. Begreppet är dock vidare än så, och högaktuellt i och med den nya lagen och det bakomliggande EU-direktivet. Lagen innebär att skyddet för arbetsrelaterad visselblåsning stärks, samtidigt som högre krav ställs på arbetsgivaren, bl.a. angående tillhandahållande av särskilda rapporteringskanaler samt krav på utredning och uppföljning. Meddelarskyddet inom offentlig verksamhet fortsätter gälla vid sidan om den nya lagen. Nedan redogör vi övergripande för visselblåsarlagens centrala delar.

Lagen syftar huvudsakligen till att det ska bli säkrare, tryggare och enklare att rapportera om missförhållanden i arbetsrelaterade sammanhang. Lagen är tvingande, med visst utrymme för avsteg genom kollektivavtal, och gäller både inom det privata och det offentliga. Skyddskretsen är vid och omfattar, utöver arbetstagare, bl.a. inhyrd personal, arbetssökande och volontärer. Även personer som bistått den som rapporterat, liksom bolag som den rapporterande har koppling till omfattas. Utöver kravet på arbetsrelaterat sammanhang krävs att avslöjandet har ett allmänintresse, såsom lagbrott, handlanden i strid med interna riktlinjer eller sexuella trakasserier. Gränsdragningen är emellertid inte knivskarp och bör bedömas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Skyddet avser huvudsakligen anonymitet för visselblåsaren, ansvarsfrihet vid inhämtande av information, ansvarsbefrielse i förhållande till tystnadsplikt samt skydd mot bestraffningar. Skyddet gäller inte om information inhämtas genom att begå brott och ger inte heller rätt att lämna ut handlingar som omfattas av tystnadsplikt. För att åtnjuta lagens skydd krävs det även att det funnits skälig anledning att anta dels att rapporteringen av informationen varit nödvändig för att avslöja missförhållandet, dels att information varit sann. Rapporteringen bör således bottna i något självupplevt eller konkret och inte i rykten eller andrahandsuppgifter.

Arbetsgivare med 50 arbetstagare eller fler kommer att vara skyldiga att ha interna kanaler för rapportering och uppföljning. Det kommer även att ställas krav på tydlig och lättillgänglig information om rapporteringsförfarandet, exempelvis på en webbplats. För privata verksamhetsutövare med 50 till 249 arbetstagare gäller dessa krav från och med den 17 december 2023. För övriga verksamhetsutövare gäller kraven redan från och med den 17 juli i år. Verksamheteter med mindre än 50 arbetstagare har ingen skyldighet att inrätta en intern rapporteringskanal. Då finns i stället möjlighet till extern rapportering via myndighet.

I övrigt gäller att en verksamhetsutövare inte får hindra eller försöka hindra rapportering eller på grund av rapportering vidta repressalier (ex. omplacering, uppsägning, eller utebliven löneförhöjning), såvida inte rapporteringen i sig inneburit lagbrott. Bevisbördan i nämnt avseende är omvänd på så sätt att det är arbetsgivaren som har att visa att repressalier eller hinder inte förekommit, givet att den som anser sig ha blivit förfördelad visat omständigheter som ger anledning att anta att så är fallet. I syfte att tillförsäkra regelefterlevnad innehåller lagen bestämmelser om tillsyn, föreläggande och vite.

Den nya lagen innebär stora förändringar för såväl individ som verksamhetsutövare, oavsett sektor och storlek. Vid frågor om den nya visselblåsarlagen, de lagkrav som uppställs eller arbetsrätten i övrigt är ni varmt välkomna att kontakta oss på Sigeman & Co.

Vi som arbetar med arbetsrättsfrågor

Varmt välkomna att höra av er till någon av oss om ni har några frågor!